Lyckliga gatan du finns inte mer

Hoppet finns men tinar mer å mer hur länge skall man orka.
Ett steg fram tio steg bak alltid samma sak vad gör jag för fel.
Vill bara ha nån att bolla tankar med kunna gråta ut behöver få hjälp behöver komma upp på fötter igen.
Innan kändes det som att man får nöja sig den korta stunden man väl känner sig en bit upp på topp men nu känns inte ens d värt längre gör bara ondare för varje gång.
Stanna på botten istället för att få smaka på en smula av kakan och bara bli "frestad".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0